Carina Forsberg

 

Klubbminnen från Carina Forsberg

Carina Forsberg

Ett stort tack till de äldre erfarna klubbmedlemmarna som i mitten
av 70-taletinspirerade och lärde upp oss nykomlingar i klubben. Elfride Lampe, Lennart Berglund, Kalle Scherman, Birger Wågberg, Erik Nordin, Britt & Börje Altin med flera. Vi träffades i Wågbergs skog och tränade och tränade. Man lärde sig grunderna där, vi var lärlingar och resultaten lät inte vänta på sig.

Kaj och Karin träffade vi första gången i skogen, Birger och Sonja i gröngräset och Kjell-Arne och Görel på lydnadstävling i Sollefteå. Många var vi som träffades då och fortfarande finns kvar i klubben och träffas trots att vi inte är lika aktiva som förr.

Att minnas de mysiga husvagnskvällarna och träningsdagarna i Selstadammet, Åsele BK där allt bara var toppen år för år, Marknadsskallet var tradition, Umeå vår och hösttävlingar med parkeringen absolut full av husvagnar, förväntansfulla förare, hundar, ungar och grillat.

Vi som var i sällskap på A-station, Görel, Kurt, Anna-Lisa med flera, va´kul vi hade. Där hände det mesta, från hardrev till en nyfiken räv som förskräckt över att vara jagad, sprang före rapporthundarna på sträckan. Man kan inte heller glömma den hund som i sommarvärmen sprang av plan för att ta ett dopp i Umeälven och sen snabbt upp på planen igen. Känslan man fick när man gick i SM-tåget med fanbärare och musik i spetsen, Nordiska Mästerskapen som var en höjdare, vid NM utanför Oslo var uppletande på den plats i skogen där Karl XII blev mördad!

Instruktörsutbildningen på Hundskolan var det bästa och mest lärorika jag gjort, där lärde man sig verkligen hund av Sven Järverud, Folke Isaksson och Bengt Karlsson.

Kjell-Arne som hade läst regelboken (med Zäta tjuvläsandes över axeln) startade och vann, Birgers dråpliga utbrott i skogen, mitt otroliga orienteringssinne. På spåret i Lycksele drog jag toapapper efter mig och fick lova Britt Altin att aldrig mer gå ett spår. Lisas skräck när Säpo skulle bada i Vindelälven. Vi glömmer aldrig Tage, skyttens husse, kastade en apport mot Britt Altin, den snuddade hennes huvud, efter det bar hon skyddshjälm.

Visst minns man ofta och gärna. Det ljuva 80-talet allra helst. Då hade klubben ett 40-tal aktivt tävlande ekipage ute på banorna. Det var med en härlig entusiasm som vi representerade Ö-viks klubben runt om i Sverige. Träningskvällar och klubbkamrater, alla fina hundar, gediget hundfolk och gemenskap. Hunden och klubben har varit och är en fantastisk hobby. Kul har vi haft och kul har vi.

Det finns så många minnen, men det får räcka med dessa glimtar. Vov!

Carina Forsberg våren 2001