Utbildningsläger

Ännu ett år på distriktets utbildningsläger
(Artikeln publicerad i Nolaskogshunden 2/82)

I början av juli hölls i år som tidigare, ett utbildningsläger i Sollefteå. Där får instruktörer en påbyggnad av specialmomenten spår, sök, rapport och skydds. Tyvärr var det ingen rapportkurs pga. ett för litet deltagarantal. Margareta Lundmark och jag, som även var där i fjol, åkte dit igen eftersom vi tycker att utbildningsformen är väldigt trevlig. Dessutom blir man ju knappast dummare! Vi var med i sökgruppen och sprang hela veckan som tok i skogen och vallade och var figuranter åt varandra. Man lär sig åtskilligt av att under en vecka få följa tiotalet olika hundar och försöka lösa de problems om dyker upp. Kjell Jonsson bidrog nu som förr med sakkunniga instruktioner. Efter middagarna, som åts på I21, hann vi även med domarpanel där Allan Westerlund medverkade, köra lite lydnadsdressyr, träna sakstövning, besöka Hundskolan och en eftermiddag tittade vi på korningar. Vi tog verkligen tillvara all tid.

Som vanligt avslutades lägret med en liten intern tävling (utan lydnad) där både hund och förare blev bedömda, och en gemensam salladsätning. Enligt tradition fick lärarna utstå en del spex. I år fick Kjell Jonsson visa att han verkligen kunde det här med sök med förbundna ögon. Bokstavligen! Trots en del olydnad och ett överfall av föraren, lyckades har till slut ”greja” det och hittade alla figuranter, plus en ”varg” som av någon anledning fanns där. Frågan är om han inte borde söka in på teaterskolan den gode Kjell. Han spelar rollen som hund så övertygande att ”vargen” *hälsade på hundars vis.

Att lägret är uppskattat förstår man när man läser deltagarlistan och upptäcker att här finns folk från stora delar av Sverige. Glöm inte vi hundar, inflikar Kia! Här lever man livet! Har matte för sig själv, är på spännande äventyr och gör nya intressanta bekantskaper. Dessutom skulle ni se allt galet folk som helt planlöst springer som vansinniga i skogen utan att någonsin hitta nåt. Det slutar alltid med att vi måste hjälpa dem. Man kan undra vem som borde lära vem egentligen!

Lena Sjöström och Kia

* I tidningsartikel fanns en bild på Kjell Jonsson stående på alla fyra och en nyfiken men konfunderad Irländsk varghund som undrar snusande vad han hittat.