Mary och Torbjörn Noréns riesentik Myrkaby Raffa
(Artikeln tidigare publicerad i 100pport)
Antalet championtitlar blev 10 stycken.
Hon tog 41 stycken bruksprovscertifikat, 51 stycken 1:a pris i lydnadsklasserna III och Elit.
Hon deltog i 164 officiella tävlingar och vann 90 av dessa och blev tvåa 21 gånger.
Hon deltog i SM och NM, var kvalificerad till alla SM åtta år i rad, i flera olika grenar samma år!
Hon blev räddningshund och bevakningshund. Detta kunde man bli förut. Idag måste man välja, räddning eller bevakning. Dessutom kunde hon ståta med den ovanliga titeln Internationell Brukschampion.
Mary lyckades mer än väl. Hon och Raffa var ett välsmort team. Ett genuint genomtränat par som alltid gjorde väl ifrån sig på tävlingsbanan.
Även en hund som Raffa måste ha en begynnelse. Hon föddes i Morgongåva. Hon köptes osedd, kom med flyg och när hon väl kommit innanför dörrarna hos familjen Norén, så var det mat som gällde först och främst.
De hade egentligen tänkt sig en saluki, en rysk vinthund, men ödet ville annorlunda. Två valpar fanns kvar när Mary ringde Myrkaby Kennel i Morgongåva.
En liten smal och en tjock och lockig.
-Vi tar den tjocka, lockiga, sa Mary och så blev det. Det var en soffliggare som kom och gjorde sig hemmastadd hos dem. Hon sov så fort hon hann.
-En riktig slöfock, minns Torbjörn. Vid ca fem månaders ålder hände det något. Den Kronblomslika hunden genomgick en förändring.
-Då började buset och rackartygen, berättade Mary. Vid den här tidpunkten började hon träna Raffa.
Brukshundklubben var något som ingen av dem visste något om. Uppfödaren tipsade och de sökte sig så småningom till en kurs. Raffa var en svår hund. Lättlärd var den sista egenskap hon tillskrevs som ung. Tjurig, trögjobbad, ja till och med självisk är bättre beskrivning på den blivande storheten. Men Einstein hade också urusla betyg i skolan. Det skulle bli bättre.
De tävlade i lydnadsklass I när Raffa var 15 månader.
-Då, efter den tävlingen, förstod jag vad det hela handlade om, berättade Mary, som gick omkring på tävlingsbanan och gjorde momenten där hon själv tyckte.
-Stående under gång till ex. skrattar hon, det gick vi bakom domarna och utförde. Jag tyckte Raffa var bättre på det från andra hållet och då blev det så.
Efter det började träningen på allvar.
-När jag väl förstod mig på henne gick det hur lätt som helst att lära henne. Och Raffa tyckte förmodligen att det blev roligt att träna.
Framgångarna kunde börja…
Mary tränade och tävlade och Torbjörn stod på sidan om och granskade, tipsade och kanske kritiserade han någon gång.
-Först blev jag arg, säger Mary, sedan funderade jag på vad han sagt och prövade tipsen.
De tre tillsammans utgjorde ett framgångsrikt team. För att hinna med allt fick fritiden gå till träning. En jobbig men rolig tid.
Att tävla är en sak, träna en annan och det var just träningen och tiden tillsammans med hunden, att lära in nya moment, som de tyckte var trevligast.
Raffa var bäst på spår, även om hon klarade allt annat med överbetyg. Noggrann, koncentrerad och målmedveten i spåret.
Det första bruksprovschampionatet togs i spårgruppen. Nästa togs i rapport, men Raffa var inte någon snabb hund egentligen. Hon sprang sin sträcka men gjorde sig ingen större brådska.
-Hon visste ju var vi fanns och att vi stod kvar, berättade Mary.
Tjänstehundscertifikat togs samma år och så blev det dags för sökhundsklassen.
-Allt gick bra tills vi kom upp till elitklass, minns Torbjörn. Då fick vi problem och därför fortsatte vi. Vi ville klara av det.
Raffa klarade av det, och sammanlagt tog hon 27 cert i sök plus 2 Cacit. 11 cert i spår, 3 i rapport. 20 stycken av de sammanlagt 41 certen var över 580 poäng och 11 stycken var över 600 p.
Sedan rullade framgångarna på. Det som var så enastående var väl att Raffa lyckades så utomordentligt i så många olika grenar. Hon korades till Sveriges bästa Riesenschnauzer alla kategorier under 3 år i rad.
Dessutom hade hon hunnit med att vinna flera DM, flera inofficiella tävlingar, samt landskamper.
Minnen har de många av. Det bästa var när de deltog i Nordiska Mästerskapen i Oslo i lydnad och fick silver.
De körde hemåt under natten, stannade vid 3-tiden på morgonen, Torbjörn sov i bilen, Mary kröp in i en intilliggande lada. De sov några timmar och hann lagom till uppropet i Bollnäs. Där tävlade de i sök, vann och tog ett cert till.
-Raffa var inte så slutkörd som vi trodde, skrattade Torbjörn. Inte då men sedan sov hon ordentligt.
Ett annat suveränt minne var när de tävlade i tre dagar i rad, i tre olika grenar, spår, rapport och sök. Slutresultat: cert i samtliga tävlingar!
9 år gammal tog Raffa ett 1:a pris vid SM i viltspår, samt ett hederspris. Vid 10-års ålder knep hon åt sig sitt sista championat, Svensk Elitlydnadschampion.
Enastående framgångar
1979 Svensk Lydnadschampion
Hundsports Guldhund
SM 5:a i lydnad
1980 Svensk Bruksprovschampion i Spår
1981 Svensk Bruksprovschampion i Rapport
Tjänstehundscertifikat, Bevakningshund
1982 Svensk Bruksprovschampion i Sök
Finsk Bruksprovschampion i Spår
Finsk Lydnadschampion
Norsk Lydnadschampion
Nordisk Lydnadschampion
1983 Årets Bästa Brukshund i Sök i Sverige
2:a i Nordiska Mästerskapet i Lydnad i Oslo
Vinnare av Kafomavit-priset
SM 5:a i SÖk
Skyddshund I
1984 Finsk Bruksprovschampion i Sök
1985 Internationell Bruksprovschampion
1986 3 stycken 1:a pris i Elitklass Viltspårsprov (av tre)
SM 1:a i Viltspår i Eskilstuna
1987 Svensk Elitlydnadschampion