Hundens lov
Melodi: Martin Nilssons luffarevisa
Text: Britt och Börje Altin
(Publicerad i sånghäftet från klubbens 30-års jubileum)
1
Nu ska vi hylla hunden,
Som till vår klubb är grunden,
Och med oss starkt förbunden
I alla våra dagar.
Vi ska ej diskutera –
Ej raserna gradera
Och inte dividera
Vem bästa rasen har.
Bland hundratals Du välja kan:
En schäfer och en stolt afghan/n/
En trubbig boxer, dobermann,
Har alla just sin charm.
Är svansen stubbad eller lång,
Är bettet format till en tång,
Och ljuder skallet som en sång:
Hålls dock Din kärlek varm.
2
Att finna rätta rasen
Med kraften och med gracen
Det är ju svårt som fasen:
Hur ska en sån se ut?
Som liten valp vi får den
Och genast börjar vården
Att ta den ut på gården
Var tionde minut.
Med tiden den står aldrig still
Och valpen växer hastigt till
Och gör med matte vad den vill
Med husse likaså.
Man söker upp en Brukshundklubb
Och under sitt och gång och skubb
Nu husse lär sig rubb och stubb
– men´s valpen vägrar gå.
3
När vårens vindar rista
I knopparna som brista
Då vill vi ut och kvista
– då samlas vi på nytt.
Då tränar vi appellen
På morgonen och på kvällen
På mångahanda ställen
– då är vi som förbytt.
Sen finns där spår och skydds, rapport
Men plockar upp en tung apport
Och en ger figurant eskort
Och någon kan ge skall.
En skönhet kan få röd rosett
På utställning och guldplakett
Och toppar med ett blågult cert
Succén pyramidall.
4
Den som har rätta hasen
Och uppsyn i enfasen,
Som typiskt är för rasen,
Blir champion en dag.
Och kommer gula hösten
Med skrovlig rost i rösten
Då har vi alltid trösten:
Vi tränar inför drag.
Vi bygger upp vår kondition,
Vi får en härlig, fin motion
Och siktar på en prestation
I vinterns kalla dar.
Vi smetar tjära på vår lagg,
Vi byltar på oss ylleplagg
Men glömmer köldens hårda tagg,
När pulkan fram vi tar
5
Och den som visan skrivit
Dom tar det helt för givet
Att bästa här i livet,
Det är att ha en hund.
Att hunden är det bästa
Hos människan, vet de flesta,
Dess värde vi ej testa:
Vi knyter ett förbund.
En hund är trofast, stark och god
Och saknar mänskligt övermod
Och kan ej bli en episod,
Trots hundens korta liv.
Och den som haft en hund som vän,
Han kan nog aldrig glömma den
Och tränar snart en ny igen
Bland vänners kollektiv.